På sät och vis är det samma sak idag.
Under hela nittonhundratalet gick utvecklingen spikrakt uppåt, men senare års neddragning av simundervisningen har lett till en statistik som på sina håll är ganska eländig.

Är 1899 gjordes en stor undersökning bland landets skolungdomar. Det visade sig att bara 12 procent kunde simma. Efter det inledde staten och Svenska Livräddningssällskapet en lyckad kampanj för att lära svenska folket simma.

Det började med att torrsim blev en obligatorisk punkt på schemat. Under 20 -och 30-talen fick dessutom varje kommun ett eget simbad. Dessa blev mycket populära, inte minst eftersom hygienförhållandena i samhället i övrigt var bristfälliga.

Följden blev att drygt hälften av dem som gick ut skolan 1940 var simkunniga.

De flesta av dagens friluftsbad byggdes under sent sextio- eller tidigt sjuttiotal. Mellan 1968 och 1988 ökade femteklassarnas förmågan at simma från 79 procent till 92 procent. Idag arrangerar allt färre skolor simundervisning och siffran har åter halkat ner till 70-talets nivå, 80 procent.

På Rosengård kan bara 42 procent av befolkningen simma efter simundervisningen i årskurs 3. Dessförinnan är andelen 20 procent, uppger badvakterna på stadsdelens friluftsbad.

Simkunnigheten har åter blivit en klassfråga.
**